Picklade gurkor

Inlagd gurka

Pickled cucumber eller inlagd gurka. Nu har det börjat dyka upp inläggningsgurkor i butikerna. Små gurkor som lämpar sig ypperligt att pickla. Det är bara att bestämma sig för om man vill ha en sötsur, som består av vinäger och socker, eller salt inläggning.  Jag valde en salt, koka vatten och häll i mycket salt, typ en och halv dl per liter vatten. Stoppa ner gurkorna tillsammans med valfria smaksättare/dekor i en burk, jag tog vitlök och rädisor men annars brukar det vara populärt att stick ner ett par dillkronor. Häll det varma saltvattnet direkt i burken med gurkorna. Klart.  Om man har vitlök i skulle jag låta den koka upp med vattnet då den annars kan bli turkost missfärgad av koppar som det nästan alltid finns spår av i kranvatten. Härligt tillbehör till mycket!

Okonomiyaki

Okonomiyaki är för mig en rätt som jag förknippar med Japan, Tokyo och sena utekvällars barhäng. Där gatukök på några minuter blandar ihop mina utvalda ingredienser och serverar mig om inte en så stilren japansk rätt, men en där smakerna överträffar mycket.  Rätten serveras bäst med någon ljus japansk öl och i goda vänners sällskap. Snabbmatens superland japan! Och ett måste att testa om du råkar befinna dig i detta!

Men om flygbiljetten inte ligger inom räckhåll så kan man faktiskt göra rätten själv. Ingredienserna är lätta och man behöver ingen vidare erfarenhet för att slänga ihop basen. Vad som däremot kan tyckas vara svårt är själva ”flippningen” av okonomiyakin. Jag brukar jämföra rätten men en pannkaka, så förstår ni säkert vad jag pratar om. Man måste ha en sort finess i fingertopparna för att få till det snyggt.

Vad en okonomiyaki i grunden består av är ägg, färsk vitkål, samt en blandning av lite mjöl och vatten. Vad som sedan ska tilläggas är att det finns hundratals typer av ingredienser som man kan använda sig av. Men vanligast att tillsätta är fläsk/Nötkött, bläckfisk, räkor, kyckling eller kimchii (koreansk fermenterad kinakål).

I toppingen brukar man vanligtvis hitta majonäs, okonomiyakisås, torkat noripulver (sjögräs) samt finhackad gräslök  och katsuobushi (skal av torkad boitofisk)

Dagens Japanska pannkaka var en skapligt simpel variant där endast kimchii användes som tillsats. Men som Gustav i det senaste hamburgarinlägget var duktig nog att ta upp. ibland ska det inte blandas för mycket! det blir bara rörigt!  Detta gäller även denna rätt. いただきます ”itadakimasu ” (tar ödmjuk emot)IMG_6766

Korean Taco

_DSC6198 Att Thomas gillar det koreanska köket har nämnts förut. Att jag lagat mycket tex-mex/mexikanskt kanske inte framgått lika tydligt. Men det har jag. Så när jag för ett tag sen såg ett litet reportage om Kogi BBQ Taco Truck som serverade koreanska tacos i Los Angeles tänkte jag att det där måste vi testa nån gång. Och nu ska du få se hur det gick!

Vi hade varit i flera affärer och det vi tänk laga visade sig bli svårt då vi inte hittade allt som behövdes så vi fick tänka om. Stående i affären tänkte vi igenom våra förråd av mat vi vill laga, för ett sådant förråd måste man ha av bra matidéer, och då slog det mig. Jag ville göra en koreanskinspererad tacos. _DSC6201 Vi hade egentligen inget att gå på förutom bilden jag sätt från reportaget, som inte så så mycket om smakerna, utan bara en estetisk idé. Men då både jag och Thomas hade viss erfarenhet om koreanskt respektive mexikanskt tänkte vi att vi nog skulle få ihop något.

Thomas fixade köttet som fick bli strimlat innanlår av nöt marinerat med gochujang och gochugaru som är koreansk chilibönpasta och ett chilipulver, sesamolja, palmsocker, gul lök och päron. Han gjorde även två koreanska smårätter (banchan) att ha på tacon. Groddar med sesamolja, salt, soja och gochugaru och _DSC6220 gurka med salt, sirap, soja, gochugaru. Jag gjorde en salsa med gula tomater, vitlök och röd paprika, päron och lite rökigt paprikapulver, och en enkel guacamole. Sen monterade vi det hela med lite inlagd rödlök på dels tacoskal  och dels cosmopolitanblad. Resultat som ni ser på bilderna blev enligt mig utseendemässigt inte så illa! Smakmässigt blev det ännu bättre! En riktigt bra kombination av smaker, den lena sesamoljan mot den ganska söta salsan, hettan från köttet och groddarnas krispighet. Allt som allt en väldigt fräsch och smakrik rätt!

Det här är något som vi kommer att utveckla, då vi båda skulle älska att servera det här till folk, och förhoppningsvis skulle vi inte vara ensamma om att uppskatta den här rätten!

_DSC6213

 Klicka på bilden ovan för fler.

/Gustav

Burgare

Nu när sommaren är här har burgarsuget infunnit sig. En riktigt bra burgare och några kalla en sommarkväll är bland det bästa som finns! Alla har vi olika preferenser när det gäller hamburgare, viss gillar stora, andra små, välfyllda eller enkla, ja alla tänkbara kombinationer. Jag tycker en burgare ska vara enkel, stor, saftig och lättäten, den ska inte behöva ätas med bestick. 

På sistone har det blivit sjukt populärt med burgare, det finns sjukt många olika kombinationer av smaskigheter att lägga på men för att en burgare ska bli perfekt tror jag att det är själva burgaren, köttet man ska koncentrera sig på. När man fått till det bästa möjliga köttet kan man börja experimentera med olika toppings. Och första steget mot den perfekta burgaren tror vi är att hitta en lämplig köttbit och sen mala den själv. Så första testet fick bli egenmalda högrevsburgare.  _DSC5335 _DSC5322

Jag kan inte säga annat en att det helt klart var värt det! Burgaren får en helt annan struktur och blir mycket saftigare. Strukturen kommer sig av att köttkvarnen vi använde gör grövre färs än den vanliga färsen man köper i affären. jag skulle tippa på att saftigheten kommer sig av hur nymald färsen var och kvaliteten på köttet.  _DSC5349 _DSC5341

Lite västerbottenost, en dressing av egengjord aioli med sambal oelek, en slaw och ett bra bröd gjorde denna burgare riktigt smaskig. Nästa gång kanske lite bringa eller något annat kul åker i kvarnen för att se hur det blir!

_DSC5371

Klicka på bilden för fler.

/Gustav

Två kvällsinlägg-ningar!

Som ni kanske börjar förstå är jag helt och hållet galen i det Koreanska köket! Och det är nästan lite skämmigt att skriva om koreansk matlagning utan att ta upp det som kanske definierar den koreanska köket! Nämligen olika typer av grönsaksinläggningar.

KålUnder söndagskvällen hade jag några timmar över, så jag kom på den underbara ideen att slänga ihop en kimchii ”김치” och en väldigt simple variant på inlagd rättika.

Kimchi består av fermenterad kål/sallad (vanligast att använda är  dock kinakål) i olika typer av chiliblandningar. Basingredienser som alltid går att hitta i kimchi är vitlök, ingerfära, gullök, gochugaru( koreansk rödpeppar krydda) och fisksås.  Andra tillbehör kan variera , men ofta så används Daikon ”japansk rättika”, vårlök, morötter, bläckfisk eller små torkade räkor.  För att få fram den genuina smaken ur kimchin så är det viktigt att använda rikligt med fisksås. Detta är för mig ett ganska stort hinder då jag är fisk- och skaldjursallergiker.  Men som tur är finns det även lösningar för det, jag gör en vegansk kimchi med en japansk rödmisopasta istället! Inläggningen tar 3 veckor och blir bara bättre med tiden!.

Rättikan skalade jag , och blandade ihop med vitvinvinäger, socker, salt och vatten. Måtten är en tredjedel av varje (förutom saltet som det bara är någon nypa av). Inläggningen tar tre dagar och bör ätas upp inom några veckor (om jag har förstått det rätt)

Det här receptet på vegansk kimchi är det bästa jag har hittat än så länge

http://www.seriouseats.com/recipes/2012/01/homemade-vegan-kimchi-recipe.html

tvaburkar

/Thomas

Den koreanska sjögräsrullen Kimbab

allatillbehorJag är en människa som i stort sett kan ägna hur mycket tid som helst åt matlagning. Även då jag är vrålhungrig så sätter jag allt som oftast matens kvalité i fokus och väntar hellre lite längre för att få en rätt som är är lite godare! Men ibland tröttnar även jag på alla dessa långkok och pyssel som tar en evighet att få klart, och vänder mig helt enkelt till snabbmatens enkla metoder. Idag är en sån dag, och dagen i ära bjuder jag mig själv på lite koreansk Kimbab.

Kimbab kommer från korea och består av ris inrullat i sjögräs ( nori 海苔) och skulle för det otränade ögat kunna förväxlas med en makisushi (altså den japanska motsvarigheten). Vad som skiljer de båda åt är innehållet. Jag tycker att den koreanska varianten ofta tenderar att ha lite roligare fyllningar och rivigare smaker än sin blygsamme granne i öst.

Jag valde att göra kimbab med med 2 olika smaksättningar utöver det neutrala riset, en med en japanskt inlagd rädisa , den andra med sjögräs, sesamfrön och koreansk rödpeppar (gochugaru). Grönsakerna som jag använde förstektes separat med sesamolja, Jag använde mig av shitakesvamp, morötter, gurka, ägg och några salladsblad. Köttet som jag använde var en bit karre som hade marinerats i 1 timma. Marinaden var väldigt basic, olja, soja, vitlök, lite socker och gullök.
medsallad
När man skär upp allting är det viktig att tänka på att det ska bli så långa bitar som möjligt, det blir då enklare att rulla ihop sjögräset.

Detta är en relativt enkel rätt som jag verkligen älskar att äta! Bäst blir den om använder sig av de koreanska sjögräset som är smaksatt med sesamolja och salt. Det är dock MYCKET svårare att rulla ihop då det är frasigt. Så gör man det för första gången rekommenderar jag det japanska. Kimbab kan inehålla allt möjligt, men det som verkar vara mest uppskattat är de med ”krabbsticks” eller tonfisk fyllning. helsida

Jag serverade rätten med en dipsås gjord på den koreanska bönröran gochujang som jag blandade med honung, sesamfrön och lite sesamolja.

Kimbab är en perfekt picknick/alltiallorätt och något som jag starkt rekommenderar  att testa!

Och så här ser det ut när det är färdigt!


allafransidan

http://www.youtube.com/watch?v=6NdWXqqiYuc

/Thomas

I jakt på Tofu

Efter att ha varit bosatt i det förtrollande och frenetiskt tofuätande landet Japan i nästan två år så har jag insett att det finns problem med att återvända hem till Sverige. Jag har  har hamnat i avsaknaden, frånvaron, det avlånga landet med underbara mejeriprodukter och köttbullar, men utan tofu. Och för en tofufanatiker som jag själv är detta inte bara en gnutta frustrerande, utan jättejobbigt.

TofupressNu vet jag att det finns något i små tetrapack på ICA och andra livsmedelsbutiker som kallas för tofu. Jag har köpt och ätit det, och var gång gråtit en skvätt av ren och skär besvikelse då konsistensen mer liknat en mozarella och där smaken inte ens är värd att nämna. Så efter att åtskilliga gånger ha gått på denna bluff om tofu så måste jag nu ställa mig upp och från djupet av min kurrande mage skrika rakt ut! Jag vägrar!

Så vad är då bra tofu och hur tillagas det? Tofu är en produkt som ursprungligen kom ifrån kina, jag skulle kunna likna det men något av en färskost, fast gjord på sojabönor som blötläggs i upp till 24 timmar för att sedan mixas, sojabönaupp(att göra sojamjölk) filtreras, kokas, koaguleras och sist men inte minst pressas. Själva pressningen av tofun kan pågå i upp till 35 minuter (beroende på vilken konsistens man vill att tofun ska anta). Den har en hög proteinhalt vilket gör den väldigt nyttig, Och med sin ganska neutrala smak ett perfekt supplement i all slags matlagning.

Men för att ens börja tänka på att kunna laga tofu så måste en press införskaffas!

Jag bestämde mig för att det skulle vara roligare att bygga en egen press. handSå efter lite sågning, slipning och inoljning så
stod min press redo för användning.

Med pressen färdig så gav jag mig på själva tofun. Jag hade sedan kvällen innan sköljt, rensat och blötlagt sojabönorna. Dessa ska ligga i vattenbad i minst 8 timmar och max 24. Ligger de för länge så tenderar bönorna att bli sura.

Jag mixade bönor och vatten till sojamjölk, därefter filtrerade jag mjölken i en linneduk, (OBS det går bra med ett slitet lakan). När man filterar mjölken uppstår det göratofuen röra av sojabönsbitar som kallas Okara ”雪花菜” vilket på japanska betyder restprodukt av tofu. Denna röra är otroligt nyttig och går att använda i allt från proteinshakes och muslisupliment till att gräva ner med lite jord och använda som gödningsmedel i odlingar.

När allt var pressat färdigt så kokade jag upp mjölken, lät den puttra i ungefär 10 minuter på svag värmen under konstant omrörning. Sen använde jag mig av en termometer för att få till koaguleringen rätt. Jag använde mig av citron, alltså en syra, för att få mjölken att skikta sig. Detta slängde jag i vid 40 grader. Använder man det japanska ” nigari, にがり” så skiljer det sig mycket med tid och temperaturer.

Nigari översätts till kalciumsulfat och går att hitta i asiatiska livsmedelsbutiker och i öl/vinbryggeri butiker.

Jag gillar fast tofu och valde därför att pressa den i 35 minuter, -5 -10 för medel och mjuk. Den mjuka varianten ska dock inte blandas ihop med silkestofu som inte pressas överhuvudtaget, utan bara ligger i form till den blir fast.

Mitt slutreslutat var över mina förväntningar! Det smakade helt ok, men som sagt, i jakten på tofu krävs det mer en bara rätt verktyg. Det är en kamp mellan människa och böna, med bara en möjlig vinnare!

collage3

/Thomas

Rendang

_DSC4949 _DSC4950 Jag älskar att laga högrev på alla tänkbara sätt. Så varje gång jag ser något som är gjort på högrev eller där jag tror att högrev kan passa lägger jag det på minnet så att jag kan laga det vid tillfälle. Här om dan snubblade jag över den Indonesiska rätten Rendang. Den hade allt jag vill ha i mat, stora starka smaker, långkok och stekyta, och ypperligt lämpad att göra på högrev. Så genast hoppade den längst upp på att göra listan. 

Jag började med att researcha rätten. Rendang kommer från Indonesien men äts vid festliga tillfällen i stora delar av sydöstra Asien. Många av ingredienserna har konserverande egenskapar vilket gör att en ordentligt tillagade Rendang DSC02972 _DSC4946 kan hålla i upp till fyra veckor i rumstemperatur. Men hemma hos mig kan inget hålla i fyra veckor då all mat har en förmåga att försvinna. Det som skiljer Rendang från många andra rätter är att istället för att börja med att bryna köttet så gör man det i slutet, när nästan all vätska kokat bort. Det finns många olika typer av Rendang men jag valde att koncentrera mig på den ”klassiska”. När jag började kolla recept märkte jag snart att det kan skilja ganska mycket på rendang och rendang. Efter att ha läst ett par recept var jag ganska säker på vad den här rendangen skulle innehålla. Sen var det bara att handla allt som behövdes och sätta igång.

Vi började med att skära, skala och mixa ingefära, galangal, _DSC4954 schalottenlök, vitlök och den vita delen av citrongräs. Blandningen åkte i stora gjutgärnsgrytan för att få en lätt fräsning innan köttet och  kryddorna åkte i. Kryddorna var stjärnanis, nejlika, muskotnöt, gurkmeja, chiliflakes, kanel, kardemumma och torkade korianderfrön. Sen i med två burkar kokosmjölk och resten av citrongräset samt tamaridpasta och palmsocker.

Sen lät vi det puttra på låg värme utan lock. Vi var såklart där hela tiden och rörde och pilla och smaka, men det hör till. Sakta men säker försvann vätska och färgen mörknade. När nästan all vätska var borta tog vi ur citrongräset, som inte är så kul att _DSC4959 äta om man inte idisslar, och limebladen. Här kan jag passa på att tipsa om att knyta ihop citrongräset med något.. det gjorde inte vi. När näst intill all vätska kokat bort höjde vi värmen och brynte köttet. Innan det var klart hade Thomas kokat ris som han tvättat så noggrant att det i sig förtjänar ett inlägg, som han sedan formade lite snyggt. Vi la upp och toppade med limeblad för det estetiska. Vi smög också på några skedar sås, eftersom vi är livrädda för torrgång, som vi räddat undan innan all kokat bort från rendangen.

Väldigt annorlunda men väldigt gott! Så gott att jag redan börjat fundera på när jag kan göra det härnäst!

_DSC4994

Klicka på bilden ovan för fler.
 

/Gustav